top of page
U ppan’ d’ na volt’ (1988)

Per riportarci indietro nel tempo, alla ricerca delle nostre tradizioni, non dobbiamo dimenticare l’impegno, l’amore e la fatica che facevano le donne quando il pane si faceva in casa. Questa poesia descrive, appunto, il ricordo di questo avvenimento per averlo vissuto personalmente e che, ancora adesso, provoca una sensazione di infinita nostalgia.

U ppan’ d’ na volt’ - Gino Garribba
00:00 / 00:00

Stanott’, a casa vecch’ m’è sunnat’...
a cas’ andò nascibb’, ahimè, tant’ann’ n’drat’.
M’ arr’cord’ ca stav’ jind’ a cucein’
e a cucina nost’ - a tengh’ angor’ a ment’ -
non jerr’ na cucein’, ma nu monument’.
Tutt’ arr’camat’ d’ vr’giòl’(1),
ca ogne matein’, quann’ assav’ u sol’,
s’allum’nav’ l’arij com’ avissr’r app’cciat’ 200 lampadarij!
Mbacc’ o mour’, arr’ngat’, stev’n’ i tìanidd’,
a sartasc’n’(2), a ramar’(3), u caccavidd’(4)...
e u cuverch’ d’nu caldaron’,
luc’tat’ da nonn’ ca ran’ e cu l’mon’,
m’ purtav’ all’andrat’ cu p’n’ziir’
com’ foss’ u scout’(5) ca t’nev’n’ i uerriir’.
Accatastat’ a nu candon’, i legn’ e a ppicciator’(6)
ca ng’ dav’ mest’ Mingh’ u tr’n’tor’.....
ma la cos’ chiù important’ jind’ a cucein’,
jerr’ certament’ u secch’ da farein’!
Stu sacch’ jerr ‘ u simb’l da cas’
pr’cè da cudd’ secch’ assav’ tutt’ cos’
i trucchl’, i cavatidd’, i strasc’nat’, i ffritt’l’, i taredd’, i cart’ddat’...
e a cos’ chiù essenzial’ ch’ tutt’ i cristian’,
d’jind’ a cudd’ sacch’ assav’ u ppan’!
E a famiggh’ abbest’ co v’dav’,
stav’ tranquill’ e nan-s’ scumb’dav’!
U ppan’, a ccas’ - alman’ l’arr’cord’ jej –
s’ faciav’ quas’ semb’ u lun’dej.
Mammè s’jalzav’ e cingh’ da matein’
e citta citt’ sciav’ jind a cucein’.
A chedd’or, d’ viern’, jjerr’ oscour’ angor’
e mmezz’ a strat’ meng’ nu r’mor’...
Ogne tant’ nu trajein(7) sbaculiat’,
d’ nu zappator’ appapazzat’,
ch’ nu cacciul’ satt’ ngat’nat’, passav’..
e a picch’ a picch’, po’, s’alluntanav’
Cert’ volt’ m’ jalzav’ pour’jej n’ziem’ a mammè
fors’ ch’ aiutell’. ..oppour’ ch’ v’dè...
e avav’ tutt’ i volt’ l’impression’
che a cos’ procurav’ un’emozion’!

Mammè jerr’ nu poch’ minutein’
e spar’sciav’, quas’ nnanz’ a sta farein’,
ma, s’ccom a fé u ppan’ jerr’ important’,
s’ trasfurmav’, add’v’ndav’ na giagant’!
Sciav’ svelt’ nnanz’ e rat’
tutta pres’ e affr’c’ddat’,
p’r’cé tutt’ da jedd’ d’p’ndav’
ci u ppan’ v’nav’ bun’ e s’mangiav’!
S’stmav’ u tav’lier’ azz’ccat’ o tavulein’...
a s’tell’(8) ch’ na man’ ch’ cern’ po’ a farein’...
a zuppiir’ pr’parav’ andò stav’ gè u’ cr’scent’(9)
e p’gghiav’ l’acqua calt’ ch’err’ fett’ gè bullent’
e po’...preim’ d’ mbastè stu sant’ pan’...
faciav’ sop’ a croc’ e s’vasav’ a man’!
A fateich’ ca faciav’ ch’ fé u mbast’ e a gram’nè(10),
na’ stev’n’ tr’neis’ ca a’ putev’n’ paghè!
a forz’ ca m’ttav’, ogne stìzz’ d’ s’dor’
jerr’ tutta tenerezz’ ca dav’ o ppan’ chiù sapor’!
Na volt’ fett’ stu paston’,
l’arravugghiav’ jind’ o falc’tton’(11)
e l’accum’gghiav’ ca stessa pr’mour’
com’ c’ fuss’ stat’ nu criatour’...
e mo’ mo’, picch’ ng’ mangav’
ca ch’ na man’ s’ l’accar’zzav’!
Tann stess’ s’ s’ndav’ da lundan’
a’ voc’ du’ furnar’ - “C’è fett’ u ppan’?”
S’affacciav’ na uituj ch’ nu sort’ piett’
ca vulav’ a tav’l a tre panitt’;
comà Rus’nell’ da caniggh’,
ch’avav’ fett’ gè d’ciatt’ figgh’,
ch’ putè sfamè tanta p’rsoun’,
faciav’ v’nì u furnar’ ch’ cingh’ o 6 uagnoun’.
E pò,  vers’ mezzadej, cioè a’ sfurnat’,
d’ pan’ frisc’k’ s’anghiav’ tutt’ a strat’..
e jerr’ cudd’ addor’ d’ suol’ e d’ m’ddeich’
a ricompens’ e mamm’ p’ tutta sta fateich!

1 mattonelle smaltate 
2 padella
3 tegame in rame
4 piccolo tegame per legumi

5 scudo 
6 accenditore (legno)

7 carretto

8 setaccio

9 lievito

10 impastare

11 fazzolettone

bottom of page