top of page
Fors’ a colp’ jè di t’r’neis’ (1987)

Questa poesia ipotizza l’idea secondo la quale il Padreterno, intento a reggere e governare l’Universo, nel momento in cui si sofferma ad osservare ciò che accade sulla Terra, rimane tanto impressionato che ritiene necessario inviare sulla Terra un altro Redentore e, allora...

Fors’ a colp’ jè di t’r’neis’ - Gino Garribba
00:00 / 00:00

M’tteim’ ca, p’ccas’, u Padretern’,
v’denn tutt’ u sckeif’  d’ stu munn’
v’denn’ ca ddò i ccos’ vann stort’
e nan riusceim’ a mett’c’ d’accord’,
v’denn’ ca s’ fenn’ i uerr’ a tutt’ vann’,
ca stè c’ mòr’ d’ fam’ e c’ s’abbuff’,
ca stè a camarr’, a maffij e a delinguenz’,
ch’ aument’n’ ogni dej drogat’ e malatej,
c’a ggent’ dò s’acceit’ com’ nient’,
e a veit’ ca ngè dat’ nan val’ mò chiù nient’,
v’denn ca mbac’ d’ fé a mór ch’ fars’ na famiggh’,
mò avast’, na provett’ ch’ fart’ fé 6 figgh’...
M’tteim, stav’ a deic,’ ca fac’ na p’nzat’
e u Figgh’ Salvator’ u fac’ nasc’ arrat’...
beh,... jej penz’ ca puor jidd’ s’ trov’ mbarazzat’!
P’rcè, c’ per esemb’ chiam’ a San G’sepp’ e deic’:
- “Veit, P’ppej, s’ccom’ u munn’ s’è uastat’,
a scenn’ arrat abbesc’... a de’ na s’st’mat’!
M’ raccumann’, appan’ arreiv’ a prima dej,
ta cape’ na vacandej, illibat’ e berafatt’
ca s’ va chiamè Marej e va fé nesc’ n’alt figgh’
m’rach’lous e n’zist’… n’zamm’, n’alt’ G’S’CRIST’!
Gè a stu punt’ San G’sepp’,
cu r’spett e ca crianz’(1)
no fac’ scì cchiù nnenz’!
Ch’ nu vrazz’ e a màn’ alzat’,
u r’spann’ un po’ n’gazzat’:
- “Patr’té, d’andà calat’?
Nan avest’n i diciarej ch’hann’ fett’ sop’ o cunt’ mej?
Nan ha vist’ co’ Pr’sepj jej m’ trov’
ogne volt’ accust’ o vov’(2)?
Ma po’, tou ca se’ tutt’, ma com’è, nan ha sapout’
ca i verg’n’ Marej sop’ a terr’ hann’ fnout’?
Stav’ a deic’ San Clement’, ca stè addett’ al cenz’ment’,
ca s’contn’ ch’ na man’ i Marej ca stann’ san’!
N’ stè joun’ - lui m’ha dett’ - nella Pugl’, ossia a Barlett’
ma, che essend’ benestand’, lei rifiut’ a tutt’ quant’.
Jè na certa Maria Rós’, nas’ alzat’ e z’ffcos’(3),
e c’a chedd’ m’appr’sent’ gè sp’lat’ e c’ nu dent’,
e c’ quenn’ voch’ abbesc’ sap’ ca sa mest’ d’asc’(4)
jej ca secc’ ch’é cacciat’ sett’ o jatt’ laureat’,
certament’ satt’ a batt’, chedd’ m’ menn’ a ferm’ fatt’!
Meggh’ a Deij van’ a capì ca po’ avissa partorì
senza clin’ch’ e dottor’ jind’ a paggh’ e a mangiator’
satt’ a nàv’ a mezzanott’ senza mant’ e né cappott’,
tann’ jé ovar’ ch’andr’satt’, mbacc’, a port’ a mà m’ sbatt’!
C’ m’ vàn’ po’ u curegg’ d’ prumettl’ nu viagg’
e c’a port’ ritt ritt a v’dè pour’ l’Egitt’,
jej, jedd’ e u criaturidd’ tutt’ e tre cu ciucciaridd’,
m’ r’spann’: - “Propr’ ajir’ e’ turnat’da crociir’!”

E in Egitt’, ch’ stavolt’, jedd’ è stat’ gè tre volt’.
Po’, chi dis’c’t chiein’ d’ nidd’, s’arravoggh’ nu sp’nidd’.
u r’speir’.....e po’ m’cacc’ tutt’ u foum’ ritt m’becc’!
Com’ stess’ a mà d’cenn’: - “Ma nonò, c’ vè truenn’?”
E ng’ mann’ a tutt’ quend’... a mà, a s’gn’rì e o spird’ sent’.              
Eh, mio car’ padretern’,
s’gn’ri no’ stè a corrent’ d’ com’é cambiat’ a gent’!
Ma com’é, nan t’avv’rtout’ ca mò jind’ o paraveis’ m’ rumas’ nou assalout’?
Stav’ a deic’ San Dunat c’all’anagraf’ è impiegat’,
ca mò jé do’ 51 ca nan’ tras’ chiù n’scioun’!
Jè da quann’ a picch’ a picch’, nou m’addv’ndat’ ricch’
acch’ssi s’è confermat’ ca sà i solt’ a fé i p’ccat’!
Po’, comungh’, fu gè scritt’ - “Ca chiù
prest’ nu camal’ tras’ jind’ a n’ach’ sacural’,
ca nu ricch’ chi t’rneis’, tras’ jind o paraveis’5”
Anz’ u diav’l’ s’ lament’ ca vè abbesc’ troppa gent’
e s’ccom’ stann’ stritt’ e nan’ sap’ andò I’ va mett’,
stè facenn’ u “sein e non” e mò mò va dè u condon’!
Epperciò, mio Eterno Patr’, dop’ tutt’ cuss’ quatr’,
jej t’ voggh’ addumanné… Sop’ a terr’,
ce scì a fé?
C’aggiustè tutt’ sti uest’, sol nu Crist’ non avest’
p’ stu sort’ d’ casein’ n’g n’ vol’n na tr’ntein!
Oramai a sti cristìan’ fors’ jé nut’I’ a dell’ a man’
S’arr’cord’n’ u Natal’ solament’ p’i r’gal’,
nan s’ penz’ o Paraveis’, ma soltant’ a fé t’rneis’!
E allor, u sé c’ha fé? C’ stu munn’ u vù salvè,
tou ca si’ acch’ssì putent’, a scì tou personalment’...
acch’ssì veit tutt’ a gent’ ca tou esist’ verament’
ca sì tou ca ng’ha criat’ e ca seim’ tutt’ frat’!
Sol’ na cos’ l’a deic’ mo ca vè, ca ng’ vol’, ch’ cambiè,
a modestij e I’umiltè! E i fest’ appost’ van’
ch’ purterc’ vulè ban’ e che ferc’ n’abbrazzat’
p’rcè seim’ tutt’ frat’.
E stu bàn’ – nguann’ nguann’ - va durè
ch’ tutt’ l’ann’!
Non ca po’, passat’ a fest’ com’ a preim’
ognoun’ rest’.
Ca superbij e l’arroganz’ e tanta cazz’ d’importanz’!
A propos’t’ mo ca vè, nu m’racule I’ha fé...
Jè na cos’ che m’è stat’ proprij assè raccomandat’:
veit’ tou c’ truv’ a rett’ c’a Pruving’ d’ BARLETT’,
acch’ssì nan turn’ ndrat’ tutt’ afflitt’ e scunz’lat’!

1 educazione

2 bue
3 altezzosa
4 falegname

bottom of page