
GINO GARRIBBA | Barletta a modo mio
Fors’ a colp’ jè di t’r’neis’ (1987)
Questa poesia ipotizza l’idea secondo la quale il Padreterno, intento a reggere e governare l’Universo, nel momento in cui si sofferma ad osservare ciò che accade sulla Terra, rimane tanto impressionato che ritiene necessario inviare sulla Terra un altro Redentore e, allora...
M’tteim’ ca, p’ccas’, u Padretern’,
v’denn tutt’ u sckeif’ d’ stu munn’
v’denn’ ca ddò i ccos’ vann stort’
e nan riusceim’ a mett’c’ d’accord’,
v’denn’ ca s’ fenn’ i uerr’ a tutt’ vann’,
ca stè c’ mòr’ d’ fam’ e c’ s’abbuff’,
ca stè a camarr’, a maffij e a delinguenz’,
ch’ aument’n’ ogni dej drogat’ e malatej,
c’a ggent’ dò s’acceit’ com’ nient’,
e a veit’ ca ngè dat’ nan val’ mò chiù nient’,
v’denn ca mbac’ d’ fé a mór ch’ fars’ na famiggh’,
mò avast’, na provett’ ch’ fart’ fé 6 figgh’...
M’tteim, stav’ a deic,’ ca fac’ na p’nzat’
e u Figgh’ Salvator’ u fac’ nasc’ arrat’...
beh,... jej penz’ ca puor jidd’ s’ trov’ mbarazzat’!
P’rcè, c’ per esemb’ chiam’ a San G’sepp’ e deic’:
- “Veit, P’ppej, s’ccom’ u munn’ s’è uastat’,
a scenn’ arrat abbesc’... a de’ na s’st’mat’!
M’ raccumann’, appan’ arreiv’ a prima dej,
ta cape’ na vacandej, illibat’ e berafatt’
ca s’ va chiamè Marej e va fé nesc’ n’alt figgh’
m’rach’lous e n’zist’… n’zamm’, n’alt’ G’S’CRIST’!
Gè a stu punt’ San G’sepp’,
cu r’spett e ca crianz’(1)
no fac’ scì cchiù nnenz’!
Ch’ nu vrazz’ e a màn’ alzat’,
u r’spann’ un po’ n’gazzat’:
- “Patr’té, d’andà calat’?
Nan avest’n i diciarej ch’hann’ fett’ sop’ o cunt’ mej?
Nan ha vist’ co’ Pr’sepj jej m’ trov’
ogne volt’ accust’ o vov’(2)?
Ma po’, tou ca se’ tutt’, ma com’è, nan ha sapout’
ca i verg’n’ Marej sop’ a terr’ hann’ fnout’?
Stav’ a deic’ San Clement’, ca stè addett’ al cenz’ment’,
ca s’contn’ ch’ na man’ i Marej ca stann’ san’!
N’ stè joun’ - lui m’ha dett’ - nella Pugl’, ossia a Barlett’
ma, che essend’ benestand’, lei rifiut’ a tutt’ quant’.
Jè na certa Maria Rós’, nas’ alzat’ e z’ffcos’(3),
e c’a chedd’ m’appr’sent’ gè sp’lat’ e c’ nu dent’,
e c’ quenn’ voch’ abbesc’ sap’ ca sa mest’ d’asc’(4)
jej ca secc’ ch’é cacciat’ sett’ o jatt’ laureat’,
certament’ satt’ a batt’, chedd’ m’ menn’ a ferm’ fatt’!
Meggh’ a Deij van’ a capì ca po’ avissa partorì
senza clin’ch’ e dottor’ jind’ a paggh’ e a mangiator’
satt’ a nàv’ a mezzanott’ senza mant’ e né cappott’,
tann’ jé ovar’ ch’andr’satt’, mbacc’, a port’ a mà m’ sbatt’!
C’ m’ vàn’ po’ u curegg’ d’ prumettl’ nu viagg’
e c’a port’ ritt ritt a v’dè pour’ l’Egitt’,
jej, jedd’ e u criaturidd’ tutt’ e tre cu ciucciaridd’,
m’ r’spann’: - “Propr’ ajir’ e’ turnat’da crociir’!”
E in Egitt’, ch’ stavolt’, jedd’ è stat’ gè tre volt’.
Po’, chi dis’c’t chiein’ d’ nidd’, s’arravoggh’ nu sp’nidd’.
u r’speir’.....e po’ m’cacc’ tutt’ u foum’ ritt m’becc’!
Com’ stess’ a mà d’cenn’: - “Ma nonò, c’ vè truenn’?”
E ng’ mann’ a tutt’ quend’... a mà, a s’gn’rì e o spird’ sent’.
Eh, mio car’ padretern’,
s’gn’ri no’ stè a corrent’ d’ com’é cambiat’ a gent’!
Ma com’é, nan t’avv’rtout’ ca mò jind’ o paraveis’ m’ rumas’ nou assalout’?
Stav’ a deic’ San Dunat c’all’anagraf’ è impiegat’,
ca mò jé do’ 51 ca nan’ tras’ chiù n’scioun’!
Jè da quann’ a picch’ a picch’, nou m’addv’ndat’ ricch’
acch’ssi s’è confermat’ ca sà i solt’ a fé i p’ccat’!
Po’, comungh’, fu gè scritt’ - “Ca chiù
prest’ nu camal’ tras’ jind’ a n’ach’ sacural’,
ca nu ricch’ chi t’rneis’, tras’ jind o paraveis’5”
Anz’ u diav’l’ s’ lament’ ca vè abbesc’ troppa gent’
e s’ccom’ stann’ stritt’ e nan’ sap’ andò I’ va mett’,
stè facenn’ u “sein e non” e mò mò va dè u condon’!
Epperciò, mio Eterno Patr’, dop’ tutt’ cuss’ quatr’,
jej t’ voggh’ addumanné… Sop’ a terr’,
ce scì a fé?
C’aggiustè tutt’ sti uest’, sol nu Crist’ non avest’
p’ stu sort’ d’ casein’ n’g n’ vol’n na tr’ntein!
Oramai a sti cristìan’ fors’ jé nut’I’ a dell’ a man’
S’arr’cord’n’ u Natal’ solament’ p’i r’gal’,
nan s’ penz’ o Paraveis’, ma soltant’ a fé t’rneis’!
E allor, u sé c’ha fé? C’ stu munn’ u vù salvè,
tou ca si’ acch’ssì putent’, a scì tou personalment’...
acch’ssì veit tutt’ a gent’ ca tou esist’ verament’
ca sì tou ca ng’ha criat’ e ca seim’ tutt’ frat’!
Sol’ na cos’ l’a deic’ mo ca vè, ca ng’ vol’, ch’ cambiè,
a modestij e I’umiltè! E i fest’ appost’ van’
ch’ purterc’ vulè ban’ e che ferc’ n’abbrazzat’
p’rcè seim’ tutt’ frat’.
E stu bàn’ – nguann’ nguann’ - va durè
ch’ tutt’ l’ann’!
Non ca po’, passat’ a fest’ com’ a preim’
ognoun’ rest’.
Ca superbij e l’arroganz’ e tanta cazz’ d’importanz’!
A propos’t’ mo ca vè, nu m’racule I’ha fé...
Jè na cos’ che m’è stat’ proprij assè raccomandat’:
veit’ tou c’ truv’ a rett’ c’a Pruving’ d’ BARLETT’,
acch’ssì nan turn’ ndrat’ tutt’ afflitt’ e scunz’lat’!
1 educazione
2 bue
3 altezzosa
4 falegname