
GINO GARRIBBA | Barletta a modo mio
Jè meggh’ a cambè (1973)
Siamo nell’anno 1973, l’inflazione ha raggiunto livelli di guardia. Non si trova più moneta spicciola, si stampano i “Mini assegni”. Corruzione, droga e malcostume si insinuano nella nostra società, il disagio e l’incapacità di adattarsi a questa nuova realtà, spingono il poeta a desiderare addirittura di passare, come suol dirsi, a “miglior vita”. Ma dopo aver dato uno sguardo onirico nell’aldilà, conclude dicendo che, nonostante tutto, è meglio lasciare le cose come stanno.
D’ stu munnn’, ormai uastat’,
quas’ quas’ m’è stangat’.
Andò nungh’ tin’ ment’(1)
chiù n’scioun’ stè cuntent’...
C’ t’aggeir’ atturn’ veit’
che s’è tutt’ mbastardeit’!
Mah! A capì nan è rruat’
c’ stu munn’ scellerat’,
sta scì annanz’ o sta scì andrat’!
Na dej sein’ e l’alta pour’
camb’ semb’ ca pagour’.
Magnaroun’, prepotent’ e mariul’ ogni mument’.
A Savein’ Dibenedett’,
l’hann’ fr’cat’ a bic’clett’
e ogne volt’ ca vè a piit’,
sa piggh’ c’a Madonn’ e ch’ San Piit’!
Dalla sar’ alla matein’
sà s’questr’ o sà rapein’.
Vou sapeit’ ch’è success’
a Barlett’a Bonadies’
stav’ u sol’, d’ matein’
i sfascern’ dò v’trein’
e u patroun’ rumanett’
sett’ dej o gab’nett’.
E c’ mò sent’ na batt’,
quenn’ pì e s’ pisc’ satt’!
A nu punt’ m’arruat’
ca nan put’ scì ca strat’.
N’alta legg’ m’appruat’
ca r’guerd’ i carciarat’:
i m’nistr’ competent’
hann’ dat’ gè a ccussent’,
d’ fé i cell’ e’ carciarat’
ch’ l’usceit’ mezz’ a strat’!
Nan parlam’ a confusion’
quann’ stann’ i votazion’.
Ogne sàr’ a sent’ a Tizz’
ca t’allazz’ nu cumizz’
e t’a sent’ nott’ e dej,
semb’ i stess’ f’ssarej!
C’ na cos’ s’ va fé,
ogne volt’ a scì a vutè
e quant’ chiù s’ dann’ vot’,
chiù s’ mbrogh’l’ u tramot’!
...p’rcè dò nan s’è capeit’
quant’ cacch’ sa i parteit’!
Nan v’ voggh’ raccuntè
quann’ a spas’ ascinn’ a fé.
C’ vu sfreng’ mill’ leir’
du pajeis’ t’ha fé u ggeir’.
È vout’ u rest’ stamatein’:
na giggett’(2) e tre st’cchein’!
Paparuol’ e p’m’dor’
l’ha paghell’ accom’ all’or’.
C’ vù u zucch’r’ o vù u reis’
t’anghì a palt’ d’ t’rneis’.
Munacedd’ e lambascioun’
ca quann’erm’ nou uagnoun’,
n’e vulav’ mè n’scioun’,
vann’ a mill’ leir’... l’oun’!
C’o telef’n’ add’mour’(3)
t’a fr’cat’ d’ s’cour’!
C’ na louc’ ammalagnat’(4)
a Madonn’ stè app’cciat’
picca picc’ ch’a mument’
quenn’ a tucch’ nan s’ sent’
ca dè mbecc’ stè a corrent’,
vularì stè d’r’mbett’
quenn’ arreiv’ pò a bullett’
ca tou a ligg’ e jè na moss’
p’rcè tenn’ ha piggh’ a scoss’!
Joun’ pour’ ca jè nzist’,
a stu munn’ nan r’sist’..
Nan ng’ stè chiù sugg’zzion’
tra m’nenn’ e tra uagnon’.
M’ d’ciav’ mba Tonein’
ca dò figgh’, signorein’,
vann’ plac’d’ e tranquill’
a fé a mor... mezz’ a vill’!
Mentr’, a grenn’, da nu mbeis’(5),
stè gè ngint’ d’ tre meis’!
L’è rumas’ nu uagnon’,
ma m’ par’ ca jè r’cchion’!
P’ sti fett’, ogne matein’,
quenn’ vat’ stu casein’,
m’accummenz’ addumannè:
- “Ma c’ chezz’ chemb’ a fé?
Vù v’dè che in fond’ in fond’
s’ stè meggh’ all’altro mond’?”
E ch’avè chiù informazion’,
è p’gghiat’ nu getton’
e c’u disc’t’ e u vrezz’ teis’
è chiamat’ u Pareveis’.
M’è r’spust’ San Gaetan’:
- “Non capisco il barlettan’,
se un moment’ Lei mi aspett’
c’è Piazzoll’ di Barlett’!”
V’nett’ dóp’ sta chiamat’
o’ telef’n u Puat’:
- “C’ jè ca m’ chiam’ propr’ a chess’or’
mentr’ m’ stav’ a ferm’ a contror’(6)?”
- “Nan t’ ngazzenn’, sol’ un moment’
chi ti chiam’ è un tuo parent’!
Dungh’, s’ccom’ stu munn’, u munn d’i veiv’,
v’add’v’ndat’ tropp’ catteiv’,
sol’ na cos’ voggh’ sapè,
jè meggh’ a stè dò o jè meggh’ a stè ddè?”
- “Nan pozz’ r’spann’ ca mò pass’ Crist’
p’rcè Cudd’ s’ngazz’ quann’ deich’ c’è vist’,
ma c’ tou vù v’dè accom’ stoch’jej,
vien’t’ a stè dò ch’ cingh’ o sè dej,
acch’ssì veit’ com’s’ trov’ a ggent’
ca quenn’ cambav’ è fett’ u f’tent’
oppour’ chidd’ ca semb’ hann’ stat’
dei galantuom’ onest’ e aggarbat’
e com’ s’a pass’ c’ sop’ alla terr’,
per l’ambizion’, scatena la uerr’!
Beh, c’a v’nì vien’ sub’t’ ca jej dò t’aspett’,
t’ salout’ Luigi Piazzolla di Barlett’!”
Achiudett’ e tann’ stess’
rumanibb’ accom’ o fess’.
Ma la nott’ susseguent’,
m’ turnett’ nella ment’
e jind’ o suonn’, a mà, a braccett’,
nzim’ a jidd’ m’ purtett’.
Jerr’ a stessa sensazion’
d’ scì ngiil’ jind’ o pallon’…
quend’ chiù m’alluntanav’,
ogne ccos’ spar’sciav’...
i palazz’... i ccos’... i ccas’..
i cristian’ pr’suntuos’.
Vesc’ e jilt’ d’ statour’,
jern’ tutt’ na m’sour’.
A r’cchezz’, u luss’, i foum’
ca t’ fenn’ perd’ i loum’,
a superbij, l’egoisim’ e l’amb’zion’
quenn’ vè ngiil’ jind’ o’ pallon’,
t’ n’avviert’ e tenn’ siint’
ca nan’ serv’n’ propr’ a niint’!
Bah! A matein’, mbart’ i ssett’,
a na port’ s’ fr’mett’,
po’, c’a voc’ un pò abbrucat’(7),
diss’: - “Ascinn’, m’arruat’!”
Non appan’ tuzz’lett’(8),
fu San Piit’ ca ng’iaprett’
cu p’rmess’ avout’ gè
d’ scì u Mbiern’ a v’s’tè,
e tann’ stess’ d’i dannat’
tutt’ e dou p’gghiemm’ a strat’.
CANTO I
Da na scalì mbrac’tat’(9)
ca mò cat’ e mò nan cat’,
senza louc’, tutt’ oscour’,
ca cacazz’ e ca pagour’,
abbagnat’ d’ s’dor’
asc’nnemm’ chiù d’ n’or’
fin’ a quenn’ s’arruett’
a una specie d’ laghett’
ca parav’ stav’ tutt’
chiein’ d’acqu’, ma jerr’ assutt’.
Fu a stu punt’ che all’istent’,
gè p’gghibb’ u preim’ sc’kent’!
Tutt’ na volt’, all’improvveìs’,
senza mengh’ na cammeis’,
(verament’ un po’ schifos’
ca parav’ tutt’ cos’)
jess’ for’ da na port’
vascia vasc’ e tutta stort’,
ch’ l’occhial’, nu cristian’
ch’ na copp’l mmacch’ o can’,
e a ognoun’ ca passav’,
a l’mas’n’(10) c’rcav’.
Ch’ nu zumb’ m’ scanzibb’
e a Piazzoll’ addumannibb’:
- “Dimm’, tou ca t’ n’ ndiind’,
pour’ dò stann’ i p’zziind’?”
R’spunnett’ musc’ musc’:
- “Veit’ ca a cudd’ tou u canusc’...
e c’u uerd’ fiss’ fiss’,
t’ n’avviirt’ ca jè Onassis!
Ca da veiv’, c’ cambav’
i m’gliard’ sciusc’gghiav’(11)!”
- “Ma, jind’ o Mbiern’, o Paraveis’,
a c’ serv’n’ i t’rneis’?”
D’cett’ Piazzoll’ ch’a mà stav’ rat’:
- “Aah, u Padr’tern’ a tutt’ è p’nzat’
cudd’ che i sold’ i sc’ttav’ ca veij,
faciav’ nu sfregg’ a grezz’ d’ Dej,
mò, ca dò, i cerch’ e né pot’ chiù avè,
s’ send’ sci n’goul’ e s’ va dannè!”
CANTO II
U lassemm’ a jidd’ e o can’
e a Piazzoll’ i dibb’ a man’.
R’p’gghiemm’ arrat’ a vej
jidd’ nnanz’ e rat’ jej...
quand’ pì, nu viind’ fort’
sbalanghett’ n’alta port’
d’and’assev’n foum’ e fiit’
com’ quann’ sop’ o spiit’
joun’ arrast’ na salsizz’
e jind’ o ffuch’ cat’ a stizz’.
Jerr’ u foum’ penetrant’
com’ a quann’ jind’ a Palpant’
c’a taricu’l’(12) e a furnacedd’
s’arrustev’n’ i spangedd’(13)!
Trasì jind’ nan’ vulav’,
ma u Puat’ m’ vuttav’
- “Cuss’ jè nu post’ riservat’
a tutt’ i nazist’ d’a uerra passat’
e da sta port’ nan pass’ n’scioun’
p’rcè l’ebrej sa sol’ i patroun’!
Chess’ jè na mach’n’ assai gigantesch’
ca van chiamat’ MACINA TEDESCH’.
Ogne nazist’ ca ddè s’ macein’,
jess’n’ ogne volt’ tre cheil’ d’ farein’.
Chessa farein’ d’ cristian’
van’ mbastat’ a form’ d’ pan’
po’ van’ mburnat’, ..e ogne panett’,
tan’ l’occhial’, u mustazz’ e l’elmett’!”
CANTO III
Dop’ ch’erm’ giè passat’,
r’p’gghiemm’ arrat’ a strat’.
Asc’nnemm’ a sdr’m’loun’(14)
na tr’ndein’ d’ gradoun’
e na volt’ arruat’ abbesc’
una frecc’ accom’ o fesc’,
indicav’ na cantein’
andò stav’ Musullein’.
A fè a uerd’ a stù suttan’,
stav’n’ mill’ part’ggian’
ca uarder’n’ i document’
e ng’ der’n’ a ccussent’.
Tra n’pout’, mamm’ e figgh’,
stav’ u’ Douc’ c’a famiggh’.
Ass’ttat’ tutt’ arringh’
dò p’ quatt’ e dè p’ cingh’,
com’ stev’n’ o passat’
a Varrett’ mezz’ a strat’
figgh’ e attan’ ca mammè,
tutt’ i men’l’(15) a scazzè.
All’embiit’ fecc’ e fecc’,
a m’gghiar’ c’a Petacc’.
Jind’ a na ghebbij, accom’ a nu pezz’
stav’ u sciirn’(16) GALEAZZ’
ca jind’ o specch’ s’ uardav’
e jind’ a fecc’ s’ sputav’.
Sop’ a na prat’, accom’ a nu scogl’
stav’ attaccat’ PIETRO BADOGL’.
Mbecc’ a nu mour’, formato gigant’,
stav’ u r’trett’ d’ GIORG’ ALMIRANT’.
MUSULLEIN’, assai compunt’
s’ faciav’ tenta cunt’.
T’nav’ sc’ttat’, sop’ a buffett’
nu sort’ m’n’don’ d’ baionett’
e a joun’ a volt’, ch’ nan s’ sbagliè,
da chiù d’ trent’enn’ i stav’ a cuntè.
D’cibb’ a Piazzoll’, ca ddè m’ purtett’
- “C’ chezz’ n fac’ d’ sti baionett’?”
- “Aah, - diss - stu pov’r’ crist’ nan s’è fett’ capac’
d’i f’ssarej d’ Badogl’ e Starac’
e i vè truenn’ da sop’ a buffett’
i jatt’ m’lioun’ d’ bajonett’!
Ogne pugnal’ ca trov’ manchent’,
auand’ a Badogl’ e i lav’ i mutend’...
na man’ a t’neggh’, ch’ l’alt’ n’accett’,
l’auand’ da satt’ e i teggh’ u fr’sc’chett’!”
(… u berrett’)
CANTO IV
Chessa zon’ abbandunat’
r’p’gghienm’ arrat’ a strat’
ca t’nemm’ appuntament’
propr’ satt’ o PARLAMENT’.
Ch’ fé sub’t’ a scì ddè,
noleggemm’ u sciarabbè(17),
e mentr’ scemm’ chian’ chian’,
u cavedd’ attecch’ a man’
e s’ccom’ tutt’ i strat’
nan l’avev’n’ aggiustat’,
p’rcè ormai jè trad’zion’
ca s’aspett’n’ i votazion’,
ch’ nan ess’ strapazzat’
a facemm’ a piit’ a strat’.
Arruemm’ jind’ a na chiezz’
e v’demm’ nu palezz’
andò stev’n’, scalmanat’,
Senatour’ e Debbutat’
ca gr’dev’n’ e ogne tant’
s’ p’gghiev’n’ a cr’pant’.
Stev’n’ atturn’ tutt’ quent’
a na pizz’ ch’err’ tent’
ca t’nav’ tal’ e qual’
propr’ a form’ d’u Stual’.
Tutt’ nziim’, da ogne lat’
a sbranev’n’ i dannat’.
M’ parav’ in quel’ moment’,
cudd’ agnill’ ca, nucent’,
s’ truett’ a nz’gh’rdoun’(18),
mezz’ e ciemb’ d’i lioun’!
L’impression’ chè rumas’
jè ca mmezz’ a sti vastas’.
ca facev’n’ i catteiv’,
stev’n’ i muort’ e stev’n’ i veiv’.
M’ parett’, com’infatt’,
c’a bonelm’ d’ TOGLIATT’
con violenz’ mbacc’ sferr’
nu cazzott’ a BERLINGUER’
e c’a forz’ ca m’ttett’,
i capidd’ i sciascianett’!
Pò u s’ndibb’ d’ gr’dè:
- “Ma c’ cacch’ stat’ a fé?
Joun’ tras’ e l’alt’ jess’,
l’ ma fé stu compromess’?
o v’ piggh’n’ ch’ fess’?”
Fecc’ frant’, n’alt’ e joun’,
ca mangiav’ a tre v’ccoun’,
ogne volt’ ca mangiav’,
a s’nistr’ adoperav’
e MATTIOTT’ con furor’
ogni tant’ assav’ for’
da jind’ a secch’ a stu mangein’,
leir, doll’r’ e st’r’lein’
e i d’ciav’ preoccupat’:
- “D’andò checch’ l’arrubbat’?”
Cudd’ mbac’, nan d’ man’,
ch’ na fecc’ d’ bottan’
r’s’punnav’ indispetteit’:
- “Nan sa i mei, sà du Parteit’!”
Da nu M.A.S. silurat’
il BORGHESE, sfiduciat’,
tutt’ stangh’ ed avvileit’,
perchè il “Golpe” era falleit’,
stava a deic’ ad ALMIRANT’:
- “Sciat’v’ a colch’ tutt’ quant’!
Mò vu ddeich’ tust’ tust’,
nan jè propr’ affar’ u vust’
e c’ COVELL’ è rimbambeit’
meggh’ jè ca v’ sparteit’!”
Mentr’ stav’ a sent’ u fett’,
d’ DE GASP’R’ u r’trett’
ch’ nu lamp’ e ch’ na scoss’
s’ facett’ in carn’ ed oss’.
S’ str’ngiav’ ch’ do man’
a carrouch’ d’ FANFAN’:
- “Tou ha mannat’, ch’ANDREOTT’,
u Parteit’ a fers’ fott’!
- ch’ nu calc’ mbecc’ a penz’ -
And’è sciout’ a maggiorenz’?
Tou da quenn’ ha meis’ i mman’
mò sa chiù i repubbl’can’!
E c’ approv’n’ l’abort’
oramai m’ pers’ a sort’!”
E auandat’ s’ n’ scern’
satt’ o vengh’ du GUVERN’
andò MOR’, cudd’ mbeis’,
s’ faciav’ a mezza reis’
e da satt’ a tav’lat’,
i chiavett’ na stambat’!
Stav’ in fond’ a camarat’
a na tav’l’ ass’ttat’
nu patroun’ d’ cantein’
ch’ na salm’(19) e chiù d’ vein’
ca l’anghiav’ nu buatt’
e ng’a dav’ a SARAGAT’
ca b’vav’, e nnenz’ a tutt’,
s’ m’ttav’ a fé sgh’rrutt’.
MALAGOD’, da luntan’,
c’a bandiir’ appas’ mman’,
s’ n’ sciav’ a ndrat’ a ndrat’
tutt’ afflitt’ e scunz’lat’
e d’ciav’: - “M’ ringresc’
ma jè meggh’ ca sparesc’
ca s’ nà dò pess’ i uaj
e s’ frech’n’ pour’ a maj!”
Ma a cos’ più indecent’
jè ca nderr’, u pav’ment’,
stav’ chiein’ d’ r’fiout’
sparpagliat’ e afft’sciout’.
Bust’ plast’ch’, cartoun’,
frunn’(20) e scorz’ d’ m’loun’
d’ mareng’ e d’ c’troun’
ca c’ nan t’ammant’niiv’,
coul’ nderr’ t’ n’ sciiv’!
- “Ma c’ ccos’ jè sta sc’k’fezz’?
pour’ o mbiern’ stè a munnezz’?”
A r’spost’ pr’parat’
a t’nav’ giè u Puat’:
- “Mò jav’ s’cour’ quett’ matein’
ca tutt’ i diav’l’ ca fenn’ i spazzein’,
s’ccom’ a pagh’ voln’ess’ nghianat’,
hann’ fett’ sciop’r’ e nan hann’ scupat’!
Pour’ i diav’l’ negoziant’
hann’ achious’ tutt’ quant’
mentr’ i diav’l’ ferroviir’
stern’ ferm’ fin’ a jiir’”.
Pò m’ diss’: - “C’ t’ creit’?
Pour’ dò jè trist’ a veit’!”
A stu punt’ m’ f’rmibb’
e all’istent’ cap’scibb’
ca s’avev’n’ piazzat’
pour’ o mbiern’ i SINDACAT’!
E mentr’ faciav’ sta riflession’
s’ndemm’ v’cein’ na fort’ esplosion’
da rat’ a nu mour’ tre diav’l’ assern’
auandern’ a Piazzoll’ e u s’qu’strern’!
A mà m’ lassern’ perà sol’ a patt’
ca sciav’ a Barlett’ a p’gghiall’ u r’scatt’.
Jej ca pagour’ e fors’ c’u sc’kant’
s’ndibb’ ca s’ern’ abbagnat’ i mutand’
e mentr’ u cor’ s’ n’assav’ da mbiett’,
m’ r’s’b’gghibb’ ... e stav’ jind’ o liett’!
Ciò ch’err’ vist’, ogne p’rson’
jerr’ soltant’ immaginazion’...
na cosa cert’ avav’ truat’:
u matarazz’ ca s’err’ abbagnat’.
Fors’ err’ stat’ u miizz’ m’lon’
ca m’err’ mangiat’ for’ stagion’!
Beh, a conclusion’ l’aveit’ capeit’
ca cuss’ suonn’ a na cos’ è s’r’veit’:
è s’r’veit’ a mealt’ a ferc’ sapè
ca accom’ jè a stè dò, acch’ssì jè a stè ddè!
P’cchess’ l’augurij ca nou, senza dann’
cambam’ a stu munn’ ch’ n’alt’ e cind’ann’!
1 ovunque volgi lo sguardo
2 caramella di liquirizia
3 dimora
4 fioca
5 furbacchione
6 pisolino pomeridiano
7 rauca
8 bussò
9 fradicia
10 elemosina
11 sprecava
12 graticola
13 costolette di cavallo
14 velocemente
15 mandorle
16 genero
17 calesse
18 improvvisamente
19 soma (175 litri)
20 foglie