top of page
Jè meggh’ a cambè (1973)

Siamo nell’anno 1973, l’inflazione ha raggiunto livelli di guardia. Non si trova più moneta spicciola, si stampano i “Mini assegni”. Corruzione, droga e malcostume si insinuano nella nostra società, il disagio e l’incapacità di adattarsi a questa nuova realtà, spingono il poeta a desiderare addirittura di passare, come suol dirsi, a “miglior vita”. Ma dopo aver dato uno sguardo onirico nell’aldilà, conclude dicendo che, nonostante tutto, è meglio lasciare le cose come stanno.

Iè meggh a cambè - Gino Garribba
00:00 / 00:00

D’ stu munnn’, ormai uastat’,
quas’ quas’ m’è stangat’.
Andò nungh’ tin’ ment’(1)
chiù n’scioun’ stè cuntent’...
C’ t’aggeir’ atturn’ veit’
che s’è tutt’ mbastardeit’!
Mah! A capì nan è rruat’
c’ stu munn’ scellerat’,
sta scì annanz’ o sta scì andrat’!
Na dej sein’ e l’alta pour’
camb’ semb’ ca pagour’.
Magnaroun’, prepotent’ e mariul’ ogni mument’.
A Savein’ Dibenedett’,
l’hann’ fr’cat’ a bic’clett’
e ogne volt’ ca vè a piit’,
sa piggh’ c’a Madonn’ e ch’ San Piit’!
Dalla sar’ alla matein’
sà s’questr’ o sà rapein’.
Vou sapeit’ ch’è success’
a Barlett’a Bonadies’
stav’ u sol’, d’ matein’
i sfascern’ dò v’trein’
e u patroun’ rumanett’
sett’ dej o gab’nett’.
E c’ mò sent’ na batt’,
quenn’ pì e s’ pisc’ satt’!
A nu punt’ m’arruat’
ca nan put’ scì ca strat’.
N’alta legg’ m’appruat’
ca r’guerd’ i carciarat’:
i m’nistr’ competent’
hann’ dat’ gè a ccussent’,
d’ fé i cell’ e’ carciarat’
ch’ l’usceit’ mezz’ a strat’!
Nan parlam’ a confusion’
quann’ stann’ i votazion’.
Ogne sàr’ a sent’ a Tizz’
ca t’allazz’ nu cumizz’
e t’a sent’ nott’ e dej,
semb’ i stess’ f’ssarej!
C’ na cos’ s’ va fé,
ogne volt’ a scì a vutè
e quant’ chiù s’ dann’ vot’,
chiù s’ mbrogh’l’ u tramot’!
...p’rcè dò nan s’è capeit’
quant’ cacch’ sa i parteit’!
Nan v’ voggh’ raccuntè
quann’ a spas’ ascinn’ a fé.
C’ vu sfreng’ mill’ leir’
du pajeis’ t’ha fé u ggeir’. 
È vout’ u rest’ stamatein’:
na giggett’(2) e tre st’cchein’!
Paparuol’ e p’m’dor’
l’ha paghell’ accom’ all’or’.
C’  vù u zucch’r’ o vù u reis’
t’anghì a palt’ d’ t’rneis’.
Munacedd’ e lambascioun’
ca quann’erm’  nou uagnoun’,
n’e vulav’ mè n’scioun’,
vann’ a mill’ leir’...  l’oun’!
C’o telef’n’ add’mour’(3)
t’a fr’cat’ d’ s’cour’!
C’ na louc’ ammalagnat’(4)
a Madonn’ stè app’cciat’
picca picc’ ch’a mument’
quenn’ a tucch’ nan s’ sent’
ca dè mbecc’ stè a corrent’,
vularì stè d’r’mbett’ 
quenn’ arreiv’ pò a bullett’
ca tou a ligg’ e jè na moss’
p’rcè tenn’ ha piggh’ a scoss’!
Joun’ pour’ ca jè nzist’,
a stu munn’ nan r’sist’..
Nan ng’ stè chiù sugg’zzion’
tra m’nenn’ e tra uagnon’.
M’ d’ciav’ mba Tonein’
ca dò figgh’, signorein’,
vann’ plac’d’ e tranquill’
a fé a mor... mezz’ a vill’!
Mentr’, a grenn’, da nu mbeis’(5),
stè gè ngint’ d’ tre meis’!
L’è rumas’ nu uagnon’,
ma m’ par’ ca jè r’cchion’!
P’ sti fett’, ogne matein’,
quenn’ vat’ stu casein’,
m’accummenz’ addumannè:
- “Ma c’ chezz’ chemb’ a fé?
Vù v’dè che in fond’ in fond’
s’ stè meggh’ all’altro mond’?”
E ch’avè chiù informazion’,
è p’gghiat’ nu getton’
e c’u disc’t’ e u vrezz’ teis’
è chiamat’ u Pareveis’.
M’è r’spust’ San Gaetan’:
- “Non capisco il barlettan’,
se un moment’ Lei mi aspett’
c’è Piazzoll’ di Barlett’!”
V’nett’ dóp’ sta chiamat’
o’ telef’n u Puat’:
- “C’ jè ca m’ chiam’ propr’ a chess’or’
mentr’ m’ stav’ a ferm’ a contror’(6)?”
- “Nan t’ ngazzenn’, sol’ un moment’
chi ti chiam’ è un tuo parent’!
Dungh’, s’ccom’ stu munn’, u munn d’i veiv’,
v’add’v’ndat’ tropp’ catteiv’,
sol’ na cos’ voggh’ sapè,
jè meggh’ a stè dò o jè meggh’ a stè ddè?”
- “Nan pozz’ r’spann’ ca mò pass’ Crist’
p’rcè Cudd’ s’ngazz’ quann’ deich’ c’è vist’,
ma c’ tou vù v’dè accom’ stoch’jej,
vien’t’ a stè dò ch’ cingh’ o sè dej,
acch’ssì veit’ com’s’ trov’ a ggent’
ca quenn’ cambav’ è fett’ u f’tent’
oppour’ chidd’ ca semb’ hann’ stat’
dei galantuom’ onest’ e aggarbat’
e com’ s’a pass’ c’ sop’ alla terr’,
per l’ambizion’, scatena la uerr’!
Beh, c’a v’nì vien’ sub’t’ ca jej dò t’aspett’,
t’ salout’ Luigi Piazzolla di Barlett’!”
Achiudett’ e tann’ stess’
rumanibb’ accom’ o fess’.
Ma la nott’ susseguent’,
m’ turnett’ nella ment’
e  jind’ o  suonn’, a mà, a braccett’,
nzim’ a jidd’ m’ purtett’.
Jerr’ a stessa sensazion’
d’ scì ngiil’ jind’ o pallon’…
quend’ chiù m’alluntanav’,
ogne ccos’ spar’sciav’...
i palazz’... i ccos’... i ccas’..
i cristian’ pr’suntuos’.
Vesc’ e jilt’ d’ statour’,
jern’ tutt’ na m’sour’.
A r’cchezz’, u luss’, i foum’
ca t’ fenn’ perd’ i loum’,
a superbij, l’egoisim’ e l’amb’zion’
quenn’ vè ngiil’ jind’ o’ pallon’,
t’ n’avviert’ e tenn’ siint’
ca nan’ serv’n’ propr’ a niint’!
Bah! A matein’, mbart’ i ssett’,
a na port’ s’ fr’mett’,
po’, c’a voc’ un pò abbrucat’(7),
diss’: - “Ascinn’, m’arruat’!”
Non appan’ tuzz’lett’(8),
fu San Piit’ ca ng’iaprett’
cu p’rmess’ avout’ gè
d’ scì u Mbiern’ a v’s’tè,
e tann’ stess’ d’i dannat’
tutt’ e dou p’gghiemm’ a strat’.

 

CANTO I
Da na scalì mbrac’tat’(9)
ca mò cat’ e mò nan cat’,
senza louc’, tutt’ oscour’,
ca cacazz’ e ca pagour’,
abbagnat’ d’ s’dor’
asc’nnemm’ chiù d’ n’or’
fin’ a quenn’ s’arruett’
a una specie d’ laghett’
ca parav’ stav’ tutt’
chiein’ d’acqu’,  ma jerr’ assutt’.
Fu a stu punt’ che all’istent’,
gè p’gghibb’ u preim’ sc’kent’!
Tutt’ na volt’, all’improvveìs’,
senza mengh’ na cammeis’,
(verament’ un po’ schifos’
ca parav’ tutt’ cos’)
jess’ for’ da na port’
vascia vasc’ e tutta stort’,
ch’ l’occhial’, nu cristian’
ch’ na copp’l mmacch’ o can’,
e a ognoun’ ca passav’,
a l’mas’n’(10) c’rcav’.
Ch’ nu zumb’ m’ scanzibb’
e a Piazzoll’ addumannibb’:
- “Dimm’, tou ca t’ n’ ndiind’,
pour’ dò stann’ i p’zziind’?”
R’spunnett’ musc’ musc’:
- “Veit’ ca a cudd’ tou u canusc’...
e c’u uerd’ fiss’ fiss’,
t’ n’avviirt’ ca jè Onassis!
Ca da veiv’, c’ cambav’
i m’gliard’ sciusc’gghiav’(11)!”
- “Ma, jind’ o Mbiern’, o Paraveis’,
a c’ serv’n’ i t’rneis’?”
D’cett’ Piazzoll’ ch’a mà stav’ rat’:
- “Aah, u Padr’tern’ a tutt’ è p’nzat’
cudd’ che i sold’ i sc’ttav’ ca veij,
faciav’ nu sfregg’ a grezz’ d’ Dej,
mò, ca dò, i cerch’ e né pot’ chiù avè,
s’ send’ sci n’goul’ e s’ va dannè!”

 

CANTO II
U lassemm’ a jidd’ e o can’
e a Piazzoll’ i dibb’ a man’.
R’p’gghiemm’ arrat’ a vej
jidd’ nnanz’ e rat’ jej...
quand’ pì, nu viind’ fort’
sbalanghett’ n’alta port’
d’and’assev’n foum’ e fiit’
com’ quann’ sop’ o spiit’
joun’ arrast’ na salsizz’
e jind’ o ffuch’ cat’ a stizz’.
Jerr’ u foum’ penetrant’
com’ a quann’ jind’ a Palpant’
c’a taricu’l’(12) e a furnacedd’
s’arrustev’n’ i spangedd’(13)!
Trasì jind’ nan’ vulav’,
ma u Puat’ m’ vuttav’
- “Cuss’ jè nu post’ riservat’
a tutt’ i nazist’ d’a uerra passat’
e da sta port’ nan pass’ n’scioun’
p’rcè l’ebrej sa sol’ i patroun’!

Chess’ jè na mach’n’ assai gigantesch’
ca van chiamat’ MACINA TEDESCH’.
Ogne nazist’ ca ddè s’ macein’,
jess’n’ ogne volt’ tre cheil’ d’ farein’.
Chessa farein’ d’ cristian’
van’ mbastat’ a form’ d’ pan’
po’ van’ mburnat’, ..e ogne panett’,
tan’ l’occhial’, u mustazz’ e l’elmett’!”

 

CANTO III
Dop’ ch’erm’ giè passat’,
r’p’gghiemm’ arrat’ a strat’.
Asc’nnemm’ a sdr’m’loun’(14)
na tr’ndein’ d’ gradoun’
e na volt’ arruat’ abbesc’
una frecc’ accom’ o fesc’,
indicav’ na cantein’
andò stav’ Musullein’.
A fè a uerd’ a stù suttan’,
stav’n’ mill’ part’ggian’
ca uarder’n’ i document’
e ng’ der’n’ a ccussent’.
Tra n’pout’, mamm’ e figgh’,
stav’ u’ Douc’ c’a famiggh’.
Ass’ttat’ tutt’ arringh’
dò p’ quatt’ e dè p’ cingh’,
com’ stev’n’ o passat’
a Varrett’ mezz’ a strat’
figgh’ e attan’ ca mammè,
tutt’ i men’l’(15) a scazzè.
All’embiit’ fecc’ e fecc’,
a m’gghiar’ c’a Petacc’.
Jind’ a na ghebbij, accom’ a nu pezz’
stav’ u sciirn’(16) GALEAZZ’
ca jind’ o specch’ s’ uardav’
e jind’ a fecc’ s’ sputav’.
Sop’ a na prat’, accom’ a nu scogl’
stav’ attaccat’ PIETRO BADOGL’.
Mbecc’ a nu mour’, formato gigant’,
stav’ u r’trett’ d’ GIORG’ ALMIRANT’.
MUSULLEIN’, assai compunt’
s’ faciav’ tenta cunt’.
T’nav’ sc’ttat’, sop’ a buffett’
nu sort’ m’n’don’ d’ baionett’
e a joun’ a volt’, ch’ nan s’ sbagliè,
da chiù d’ trent’enn’ i stav’ a cuntè.
D’cibb’ a Piazzoll’, ca ddè m’ purtett’
- “C’ chezz’ n fac’ d’ sti baionett’?”
- “Aah, - diss - stu pov’r’ crist’ nan s’è fett’ capac’
d’i f’ssarej d’ Badogl’ e Starac’
e i vè truenn’ da sop’ a buffett’
i jatt’ m’lioun’ d’ bajonett’!
Ogne pugnal’ ca trov’ manchent’,
auand’ a Badogl’ e i lav’ i mutend’...
na man’ a t’neggh’, ch’ l’alt’ n’accett’,
l’auand’ da satt’ e i teggh’ u fr’sc’chett’!”
(… u berrett’)

 

CANTO  IV
Chessa zon’ abbandunat’
r’p’gghienm’ arrat’ a strat’
ca t’nemm’ appuntament’
propr’ satt’ o PARLAMENT’.
Ch’ fé sub’t’ a scì ddè,
noleggemm’ u sciarabbè(17),
e mentr’ scemm’ chian’ chian’,
u cavedd’ attecch’ a man’
e s’ccom’ tutt’ i strat’
nan l’avev’n’ aggiustat’,
p’rcè ormai jè trad’zion’
ca s’aspett’n’ i votazion’,
ch’ nan ess’ strapazzat’
a facemm’ a piit’ a strat’.
Arruemm’ jind’ a na chiezz’
e v’demm’ nu palezz’
andò stev’n’, scalmanat’,
Senatour’ e Debbutat’
ca gr’dev’n’ e ogne tant’
s’ p’gghiev’n’ a cr’pant’.
Stev’n’ atturn’ tutt’ quent’
a na pizz’ ch’err’ tent’
ca t’nav’ tal’ e qual’
propr’ a form’ d’u Stual’.
Tutt’ nziim’, da ogne lat’
a sbranev’n’ i dannat’.
M’ parav’ in quel’ moment’,
cudd’ agnill’ ca, nucent’,
s’ truett’ a nz’gh’rdoun’(18),
mezz’ e ciemb’ d’i lioun’!
L’impression’ chè rumas’
jè ca mmezz’ a sti vastas’.
ca facev’n’ i catteiv’,
stev’n’ i muort’ e stev’n’ i veiv’.
M’ parett’, com’infatt’,
c’a bonelm’ d’ TOGLIATT’
con violenz’ mbacc’ sferr’
nu cazzott’ a BERLINGUER’
e c’a forz’ ca m’ttett’,
i capidd’ i sciascianett’!
Pò u s’ndibb’ d’ gr’dè: 
- “Ma c’ cacch’ stat’ a fé?
Joun’ tras’ e l’alt’ jess’,
l’ ma fé stu compromess’?
o v’ piggh’n’ ch’ fess’?”
Fecc’ frant’, n’alt’ e joun’,
ca mangiav’ a tre v’ccoun’,
ogne volt’ ca mangiav’,
a s’nistr’ adoperav’
e MATTIOTT’ con furor’
ogni tant’ assav’ for’
da jind’ a secch’ a stu mangein’,
leir, doll’r’ e st’r’lein’
e i d’ciav’ preoccupat’:
- “D’andò checch’ l’arrubbat’?”
Cudd’ mbac’, nan d’ man’,
ch’ na fecc’ d’ bottan’
r’s’punnav’ indispetteit’:
- “Nan sa i mei, sà du Parteit’!”
Da nu M.A.S. silurat’
il BORGHESE, sfiduciat’,
tutt’ stangh’ ed avvileit’,
perchè il “Golpe” era falleit’,
stava a deic’ ad ALMIRANT’:
- “Sciat’v’ a colch’ tutt’ quant’!
Mò vu ddeich’ tust’ tust’,
nan jè propr’ affar’ u vust’
e c’ COVELL’ è rimbambeit’
meggh’ jè ca v’ sparteit’!”
Mentr’ stav’ a sent’ u fett’,
d’ DE GASP’R’ u r’trett’
ch’ nu lamp’ e ch’ na scoss’
s’ facett’ in carn’ ed oss’.
S’ str’ngiav’ ch’ do man’
a carrouch’ d’ FANFAN’:
- “Tou ha mannat’, ch’ANDREOTT’,
u Parteit’ a fers’ fott’!
- ch’ nu calc’ mbecc’ a penz’ -
And’è sciout’ a maggiorenz’?
Tou da quenn’ ha meis’ i mman’
mò sa chiù i repubbl’can’!
E c’ approv’n’ l’abort’
oramai m’ pers’ a sort’!”
E auandat’ s’ n’ scern’
satt’ o vengh’ du GUVERN’
andò MOR’, cudd’ mbeis’,
s’ faciav’ a mezza reis’
e da satt’ a tav’lat’,
i chiavett’ na stambat’!
Stav’ in fond’ a camarat’
a na tav’l’ ass’ttat’
nu patroun’ d’ cantein’
ch’ na salm’(19) e chiù d’ vein’
ca l’anghiav’ nu buatt’
e ng’a dav’ a SARAGAT’
ca b’vav’, e nnenz’ a tutt’,
s’ m’ttav’ a fé sgh’rrutt’.
MALAGOD’, da luntan’,
c’a bandiir’ appas’ mman’,
s’ n’ sciav’ a ndrat’ a ndrat’
tutt’ afflitt’ e scunz’lat’
e d’ciav’: - “M’ ringresc’
ma jè meggh’ ca sparesc’
ca s’ nà dò pess’ i uaj
e s’ frech’n’ pour’ a maj!”
Ma a cos’ più indecent’
jè ca nderr’, u pav’ment’,
stav’ chiein’ d’ r’fiout’
sparpagliat’ e afft’sciout’.
Bust’ plast’ch’, cartoun’,
frunn’(20) e scorz’ d’ m’loun’
d’ mareng’ e d’ c’troun’
ca c’ nan t’ammant’niiv’,
coul’ nderr’ t’ n’ sciiv’!
- “Ma c’ ccos’ jè sta sc’k’fezz’?
pour’ o mbiern’ stè a munnezz’?”
A r’spost’ pr’parat’
a t’nav’ giè u Puat’:
- “Mò jav’ s’cour’ quett’ matein’
ca tutt’ i diav’l’ ca fenn’ i spazzein’,
s’ccom’ a pagh’ voln’ess’ nghianat’,
hann’ fett’ sciop’r’ e nan hann’ scupat’!
Pour’ i diav’l’ negoziant’
hann’ achious’ tutt’ quant’
mentr’ i diav’l’ ferroviir’
stern’ ferm’ fin’ a jiir’”.
Pò m’ diss’: - “C’ t’ creit’?
Pour’ dò jè trist’ a veit’!”
A stu punt’ m’ f’rmibb’
e all’istent’ cap’scibb’
ca s’avev’n’ piazzat’
pour’ o mbiern’ i SINDACAT’!
E mentr’ faciav’ sta riflession’
s’ndemm’ v’cein’ na fort’ esplosion’
da rat’ a nu mour’ tre diav’l’ assern’
auandern’ a Piazzoll’ e u s’qu’strern’!
A mà m’ lassern’ perà sol’ a patt’
ca sciav’ a Barlett’ a p’gghiall’ u r’scatt’.
Jej ca pagour’ e fors’ c’u sc’kant’
s’ndibb’ ca s’ern’ abbagnat’ i mutand’
e mentr’ u cor’ s’ n’assav’ da mbiett’,
m’ r’s’b’gghibb’ ... e stav’ jind’ o liett’!
Ciò ch’err’ vist’, ogne p’rson’
jerr’ soltant’ immaginazion’...
na cosa cert’ avav’ truat’:
u matarazz’ ca s’err’ abbagnat’.
Fors’ err’ stat’ u miizz’ m’lon’
ca m’err’ mangiat’ for’ stagion’!
Beh, a conclusion’ l’aveit’ capeit’
ca cuss’ suonn’ a na cos’ è s’r’veit’:
è s’r’veit’ a mealt’ a ferc’ sapè
ca accom’ jè a stè dò, acch’ssì jè a stè ddè!
P’cchess’ l’augurij ca nou, senza dann’
cambam’ a stu munn’ ch’ n’alt’ e cind’ann’!

1 ovunque volgi lo sguardo
2 caramella di liquirizia
3 dimora
4 fioca
5 furbacchione
6 pisolino pomeridiano
7 rauca
8 bussò
9 fradicia
10 elemosina

11 sprecava
12 graticola
13 costolette di cavallo
14 velocemente
15 mandorle
16 genero
17 calesse
18 improvvisamente
19 soma (175 litri)
20 foglie

bottom of page