top of page
A pall’ d’Aré (1978)

Durante una notte brava, un giovinastro spiritoso si arrampicò sulla statua di Eraclio e gli tolse la palla di pietra che da secoli reggeva nella mano sinistra come simbolo di potenza e di dominio sul mondo.
Il gesto inconsulto suonò offesa al potente imperatore, il quale, redivivo, così si lamentò.

A pall' d'Arè - Gino Garribba
00:00 / 00:00

Preim’ ch’ accummenz’ sta sunat’,
v’avveis’ ca sta volt’ m’è n’gazzat’!
p’rce’ stu fett’ d’ luerm’ a pall’
o sottoscritt’ nan ng’ l’ira fall’!
E c’u Padretern’ je’ onest’ e galantom’,
m’avria fé sapè nom’ e cognom’
d’ cudd’ sort’ figgh’ d’ pu..an’
ca m’è lluat’ a pall’ da jind’ a man’.
E vularì sapè da cudd’ moul’
accom’jè ca l’è pr’dout u coul’!
Alman’ ch’ na pall’ a tanta ggent’
putav’ d’mostrè ch’err putent’...
mò, sta putenz’, a c’ l’è d’mustrall’
mo’ ch’è rumas’ propr’ senza pall’?
Jej m’conzol’ sol’ a nu p’nziir’
che a fé stu fett’ è stat’ nu frastiir’
p’rcè nu cittadein’ d’ Varrett’
nan m’avrì mangat’ d’ r’spett’!
Ch’ cheda pall’ d’ciav’ e cr’stian’
ca jej t’nav’ u munn’ jind’ a na man’.
Mò, mbac’, tutt’ pot’n p’nzè
ca stoch’ na l’mas’n(1)  a c’r’chè;
Oppour’ tengh’ a man’ ch’ v’dè
c’ chiov’ fort’ o c’ stè a st’zz’ché!
Jej crat’ ca mengh’ vou ù p’nzat’
c’ denn’ ch’ stu fett’ e’ cap’tat’.
Jind’ a cheda pall’ avav’ meis’
tutta quenn’ a storij du pajeis,
p’rcè jerr’ na pall’ a vì d’ for’,
ma jind’, stav’ nu r’gistrator’
andò t’nav’ tutt’ r’g’strat’
i uaj ca Varrett’ è cap’tat’
da quenn’ i venezian’, nel’300,
m’annucer’n’ ciutt’ ciutt’ dall’Orient’
andò jerr’ t’nout’ in grand’onor’
in quent’ è stat’ u meggh’ imperator’.
E s’ccom’ fadda fadd’ mavev’n’ mbracat’
sop’ a na verch’... diciam’ un po’ scassat’,
appan’ ca arruemm’ da Varrett’,
u mar’ fort’ a mmar’ m’ sc’ttett’,
e i venezian’ ca m’avevn’ arrubbat’
s’ccom’ picca preim’ jern’ mangiat’,
all’acqua fredd’... fu tutt’ n’ann’cat’!
Quenn’ u mar’ fort s’acclamett’
arruern’ i pisciajul’ da Varrett’
cu r’sacch’(2), a ret’cedd’, e i parangal’,
m’brachern’ da satt’ o... cap’tal’,
e a mezzadej du 19 megg’
fubb’ trasc’nat’ sop’ a spiegg’!
(e menumal’ ca nan stav’ u Br’gandein’
ca m’avrì fett’ paghè pour’ a gabbein’!)
Ma dop’ tutt’ u sfurz’ ca facern’
m’lassern’ sop’ a ran’(3)  e s’ n’ scer’n.
V’nav’, sì, ogne tant’ da Varrett’
a Cumm’ssion’ chi sciir’(4) e cu’ Pr’fett’,
ma dop’ ch’ ern’ vist’ e scritt’ tutt’,
m’ lassev’n’ ghemm’ a mmar’ e a cap’ assutt’!
Stu fett’ scett’ nnenz’ ch’ vind’enn’
e rumanibb’ nderr’ fein’ a quenn’
chi cozz’l’ sop’ e pit’ e mbecc’ e mman’
m’ purtern’ pes’l pes’l(5) jind’ a Duan’.
E pour’ ddè m’abbandunern’ arrat’ 
ch’ appurè c’jer’ e and’err nat’
ca mmezz’ a tenta strol’gh’ e sapout’,
na’ stav’ joun’ ca m’err can’sciout’!
Jè meggh’ ca n’è ddeich’ i f’ssarei
ca s’mb’ndern’ sop’ o cunt’ mei!
Nu maestr’ d’ latein’
c’o chiamern’ d’e Salein’,
diss’: - “Cuss’ jè CUSTANTEIN”.
Nu sp’cuzz’(6) du Casal’
ca v’dè sciav’ ogne tent’
i pupidd’ a Do’ M’cal,
a v’derm’ nu giaghent’,
nan avett’ esitazion’
diss’: - “Cuss’ jé F’CAZZON’!”
Nu varviir’ d’ Ch’lonn’,
a v’derm’ in minigonn’
chi capidd’ alla “bebé”,
andò checch’ va a p’nzè?
Ca s’ccom’ mmezz’ e flutt’
avav’ pers’ quas’ tutt’
e durant’ a trasc’nat’
m’err’ pour’ svacandat’,
m’attandett’ da v’cein’,
diss: - “Cuss’ jè signorein!”

N’zamm’, tra TEODOSIJ e VAL’NDEIN’,
F’D’REICH’ e CUSTANTEIN’
grech’, turch’ e b’zandein’,
…e cudd’alt’ signorein’,
succ’dett’ nu casein’!
Tant’ è ver’ che alla fein’
rumanibb’ pall’ mman’
50 enn’ jind’a Duan’
asp’ttenn’ ca pacienz’,
d’appurè sta provenienz’.
Rumanibb’ tom’ tom’,
senz’attan’ e senza nom’,
fein’ a quenn’ padre Antonij,
resident’ a Manfr’donij,
pr’s’ndett’ nu progett’
d’puterm fé a p’zzett’
ca m’avev’na r’galè,
andò putav’ abb’sugnè
acch’ssì, na volta tent’,
m’ luev’n, da nent’!
U progett’ d’stu fess’
fu acc’ttat’ tann’ stess’
e a dej appirs’, mbart’ i tre,
s’ m’ttern’ gè a tagghiè!
Preim’ d’ tutt’, satt’ a batt’,
m’ tagghier’n’ u d’satt’
e u m’ttern’, nan d’ man’,
ch’ p’suol’(7) a na campan’
ca quenn’ern’ i 40 or’,
nan v’ deich’ c’ d’Ior!
Po’, nan zecc’ c’ facer’n’,
i do ghemm’ m’tagghier’n’...
com’ a n’ervr’ d’ p’stezz’
m’ spruern’(8) pour’ i vrezz’...
ormai jerr’ add’v’ndat’
proprij u Re d’i mut’lat’
meis’ sop’ a nu s’deil’
com’ invalido civeil’!
Ma nel millequattrocentonovandoun,
assern’ finalment’ du’ p’rsoun’
ca d’cern’ d’mett’, a tutt’ i cost’,
i vrezz’, i ghemm’ e l’alt’ ccos’ o post’
e dop’ 25 s’ttman’,
da mutlat’ add’vndibb’ san’
chi ghemm’ nov’, a croc’ e a pall’ mman’!
Sol’ nu fett’ rumanav’
accom’ jè ca m’ chiamav’
C’ sarè, c’ nan sarè?
Sarè - sarè - nan sarè, sarè
luern’ a S e rumanett’ ARE’
e da Erac’lj ch’err’ nat’,
sol’ ARE’ fubb’ chiamat’...
e acch’ssì s’è tramandat’.
A stu punt’ n’alta leit’ succ’dett’
ch’ stab’lì ando checch’ m’erna mett’
e dop’ addumannat a du’ Frangiis’
m’ m’ttern’, allembiit’, nnenz’ a Chiis’. (S. Sepolcr’)
U post’ m’ piacett’ p’rcè ddè,
tutt’ quant’ s’ v’nevn’ a ss’tté
ch’ r’pusers’, a deic’ chiecch’r’, a durmì
ma perà n’scioun’ a fé pipì.
Da sop’ jej s’ndav’ tutt’ i dett’
r’guard’ i cittadein’ d’ Varrett’
(accom’ fenn’ mò senza caterr’,
i mal’ lenggue ca stann’ nnanz’ e’ berr’)
e i mbruggh’l, i ccorn’ d’i cristian’,
i r’g’strav’ a pall’ ca t’nav’ mman’...
p’cchess’ mò, nu dubbij m’è v’nout’
ch’a ramb’ a pall’ è stat’ nu c’r’nout’!
Del rest’ jej stu fett’ gè u sapav’
p’nzenn’ a tutt’ i ccos’ ca v’dav’
p’ tutt chidd’ fi’ d’ bbona memm’
ca venn’ a fé a pipì mbecc’ a sta ghemm’
che a furij d’ess’ semb’ nnaffiat’,
da satt’ fein’ sop’ s’è tarlat’!
Mah! Sti ccos’ brutt’ ormai l’è superat’
i vat’ e stoch’ citt’ rass’gnat’!
Na sola cos’ nan pozz’ superall’
c’è rumanì assè timb’ senza pall’.
Dall’Assessor’ addett’ ai monument’,
na palla gross’ gross’ nan pretend’
qualungh’ sia a m’sour’ m’accuntend’
... pour’ c’ m’ m’tteit’ deich’ sein’
o post’ d’na pall’, do’ pallein’! 
C’a sp’renz’ ca mi pozz’ r’guardall’ 
preim’ ch’arreiv’ n’ alt’ rambapall’!

1 elemosina
2 rete dei pescatori
3 sabbia
4 uscieri

5 di peso

6 prete
7 batacchio
8 potarono

bottom of page