
GINO GARRIBBA | Barletta a modo mio
A pall’ d’Aré (1978)
Durante una notte brava, un giovinastro spiritoso si arrampicò sulla statua di Eraclio e gli tolse la palla di pietra che da secoli reggeva nella mano sinistra come simbolo di potenza e di dominio sul mondo.
Il gesto inconsulto suonò offesa al potente imperatore, il quale, redivivo, così si lamentò.
Preim’ ch’ accummenz’ sta sunat’,
v’avveis’ ca sta volt’ m’è n’gazzat’!
p’rce’ stu fett’ d’ luerm’ a pall’
o sottoscritt’ nan ng’ l’ira fall’!
E c’u Padretern’ je’ onest’ e galantom’,
m’avria fé sapè nom’ e cognom’
d’ cudd’ sort’ figgh’ d’ pu..an’
ca m’è lluat’ a pall’ da jind’ a man’.
E vularì sapè da cudd’ moul’
accom’jè ca l’è pr’dout u coul’!
Alman’ ch’ na pall’ a tanta ggent’
putav’ d’mostrè ch’err putent’...
mò, sta putenz’, a c’ l’è d’mustrall’
mo’ ch’è rumas’ propr’ senza pall’?
Jej m’conzol’ sol’ a nu p’nziir’
che a fé stu fett’ è stat’ nu frastiir’
p’rcè nu cittadein’ d’ Varrett’
nan m’avrì mangat’ d’ r’spett’!
Ch’ cheda pall’ d’ciav’ e cr’stian’
ca jej t’nav’ u munn’ jind’ a na man’.
Mò, mbac’, tutt’ pot’n p’nzè
ca stoch’ na l’mas’n(1) a c’r’chè;
Oppour’ tengh’ a man’ ch’ v’dè
c’ chiov’ fort’ o c’ stè a st’zz’ché!
Jej crat’ ca mengh’ vou ù p’nzat’
c’ denn’ ch’ stu fett’ e’ cap’tat’.
Jind’ a cheda pall’ avav’ meis’
tutta quenn’ a storij du pajeis,
p’rcè jerr’ na pall’ a vì d’ for’,
ma jind’, stav’ nu r’gistrator’
andò t’nav’ tutt’ r’g’strat’
i uaj ca Varrett’ è cap’tat’
da quenn’ i venezian’, nel’300,
m’annucer’n’ ciutt’ ciutt’ dall’Orient’
andò jerr’ t’nout’ in grand’onor’
in quent’ è stat’ u meggh’ imperator’.
E s’ccom’ fadda fadd’ mavev’n’ mbracat’
sop’ a na verch’... diciam’ un po’ scassat’,
appan’ ca arruemm’ da Varrett’,
u mar’ fort’ a mmar’ m’ sc’ttett’,
e i venezian’ ca m’avevn’ arrubbat’
s’ccom’ picca preim’ jern’ mangiat’,
all’acqua fredd’... fu tutt’ n’ann’cat’!
Quenn’ u mar’ fort s’acclamett’
arruern’ i pisciajul’ da Varrett’
cu r’sacch’(2), a ret’cedd’, e i parangal’,
m’brachern’ da satt’ o... cap’tal’,
e a mezzadej du 19 megg’
fubb’ trasc’nat’ sop’ a spiegg’!
(e menumal’ ca nan stav’ u Br’gandein’
ca m’avrì fett’ paghè pour’ a gabbein’!)
Ma dop’ tutt’ u sfurz’ ca facern’
m’lassern’ sop’ a ran’(3) e s’ n’ scer’n.
V’nav’, sì, ogne tant’ da Varrett’
a Cumm’ssion’ chi sciir’(4) e cu’ Pr’fett’,
ma dop’ ch’ ern’ vist’ e scritt’ tutt’,
m’ lassev’n’ ghemm’ a mmar’ e a cap’ assutt’!
Stu fett’ scett’ nnenz’ ch’ vind’enn’
e rumanibb’ nderr’ fein’ a quenn’
chi cozz’l’ sop’ e pit’ e mbecc’ e mman’
m’ purtern’ pes’l pes’l(5) jind’ a Duan’.
E pour’ ddè m’abbandunern’ arrat’
ch’ appurè c’jer’ e and’err nat’
ca mmezz’ a tenta strol’gh’ e sapout’,
na’ stav’ joun’ ca m’err can’sciout’!
Jè meggh’ ca n’è ddeich’ i f’ssarei
ca s’mb’ndern’ sop’ o cunt’ mei!
Nu maestr’ d’ latein’
c’o chiamern’ d’e Salein’,
diss’: - “Cuss’ jè CUSTANTEIN”.
Nu sp’cuzz’(6) du Casal’
ca v’dè sciav’ ogne tent’
i pupidd’ a Do’ M’cal,
a v’derm’ nu giaghent’,
nan avett’ esitazion’
diss’: - “Cuss’ jé F’CAZZON’!”
Nu varviir’ d’ Ch’lonn’,
a v’derm’ in minigonn’
chi capidd’ alla “bebé”,
andò checch’ va a p’nzè?
Ca s’ccom’ mmezz’ e flutt’
avav’ pers’ quas’ tutt’
e durant’ a trasc’nat’
m’err’ pour’ svacandat’,
m’attandett’ da v’cein’,
diss: - “Cuss’ jè signorein!”
N’zamm’, tra TEODOSIJ e VAL’NDEIN’,
F’D’REICH’ e CUSTANTEIN’
grech’, turch’ e b’zandein’,
…e cudd’alt’ signorein’,
succ’dett’ nu casein’!
Tant’ è ver’ che alla fein’
rumanibb’ pall’ mman’
50 enn’ jind’a Duan’
asp’ttenn’ ca pacienz’,
d’appurè sta provenienz’.
Rumanibb’ tom’ tom’,
senz’attan’ e senza nom’,
fein’ a quenn’ padre Antonij,
resident’ a Manfr’donij,
pr’s’ndett’ nu progett’
d’puterm fé a p’zzett’
ca m’avev’na r’galè,
andò putav’ abb’sugnè
acch’ssì, na volta tent’,
m’ luev’n, da nent’!
U progett’ d’stu fess’
fu acc’ttat’ tann’ stess’
e a dej appirs’, mbart’ i tre,
s’ m’ttern’ gè a tagghiè!
Preim’ d’ tutt’, satt’ a batt’,
m’ tagghier’n’ u d’satt’
e u m’ttern’, nan d’ man’,
ch’ p’suol’(7) a na campan’
ca quenn’ern’ i 40 or’,
nan v’ deich’ c’ d’Ior!
Po’, nan zecc’ c’ facer’n’,
i do ghemm’ m’tagghier’n’...
com’ a n’ervr’ d’ p’stezz’
m’ spruern’(8) pour’ i vrezz’...
ormai jerr’ add’v’ndat’
proprij u Re d’i mut’lat’
meis’ sop’ a nu s’deil’
com’ invalido civeil’!
Ma nel millequattrocentonovandoun,
assern’ finalment’ du’ p’rsoun’
ca d’cern’ d’mett’, a tutt’ i cost’,
i vrezz’, i ghemm’ e l’alt’ ccos’ o post’
e dop’ 25 s’ttman’,
da mutlat’ add’vndibb’ san’
chi ghemm’ nov’, a croc’ e a pall’ mman’!
Sol’ nu fett’ rumanav’
accom’ jè ca m’ chiamav’
C’ sarè, c’ nan sarè?
Sarè - sarè - nan sarè, sarè
luern’ a S e rumanett’ ARE’
e da Erac’lj ch’err’ nat’,
sol’ ARE’ fubb’ chiamat’...
e acch’ssì s’è tramandat’.
A stu punt’ n’alta leit’ succ’dett’
ch’ stab’lì ando checch’ m’erna mett’
e dop’ addumannat a du’ Frangiis’
m’ m’ttern’, allembiit’, nnenz’ a Chiis’. (S. Sepolcr’)
U post’ m’ piacett’ p’rcè ddè,
tutt’ quant’ s’ v’nevn’ a ss’tté
ch’ r’pusers’, a deic’ chiecch’r’, a durmì
ma perà n’scioun’ a fé pipì.
Da sop’ jej s’ndav’ tutt’ i dett’
r’guard’ i cittadein’ d’ Varrett’
(accom’ fenn’ mò senza caterr’,
i mal’ lenggue ca stann’ nnanz’ e’ berr’)
e i mbruggh’l, i ccorn’ d’i cristian’,
i r’g’strav’ a pall’ ca t’nav’ mman’...
p’cchess’ mò, nu dubbij m’è v’nout’
ch’a ramb’ a pall’ è stat’ nu c’r’nout’!
Del rest’ jej stu fett’ gè u sapav’
p’nzenn’ a tutt’ i ccos’ ca v’dav’
p’ tutt chidd’ fi’ d’ bbona memm’
ca venn’ a fé a pipì mbecc’ a sta ghemm’
che a furij d’ess’ semb’ nnaffiat’,
da satt’ fein’ sop’ s’è tarlat’!
Mah! Sti ccos’ brutt’ ormai l’è superat’
i vat’ e stoch’ citt’ rass’gnat’!
Na sola cos’ nan pozz’ superall’
c’è rumanì assè timb’ senza pall’.
Dall’Assessor’ addett’ ai monument’,
na palla gross’ gross’ nan pretend’
qualungh’ sia a m’sour’ m’accuntend’
... pour’ c’ m’ m’tteit’ deich’ sein’
o post’ d’na pall’, do’ pallein’!
C’a sp’renz’ ca mi pozz’ r’guardall’
preim’ ch’arreiv’ n’ alt’ rambapall’!
1 elemosina
2 rete dei pescatori
3 sabbia
4 uscieri
5 di peso
6 prete
7 batacchio
8 potarono